Hitta hit

img
0
Artikel: Lättviktsvinnaren väger tungt

Vi är lite försenade när vi väntar utanför portarna till Wasabryggeriet i Borlänge. Några av medlemmarna från SlashM3, som i år arrangerat festivalen, ringer febrilt runt till sina kollegor för att få reda på vem som är vart, och varför, och varför de inte är någon annanstans. Trots den långa dagen är humöret fortfarande på topp hos de flesta. Några minuter senare öppnas dörrarna och vi börjar tränga oss in i lokalen som vi snabbt inser inte är mycket större än vardagsrummet där hemma. Belysningen är dov och den huvudsakliga ljuskällan kommer från alla röd- och grönlysande spotlights som placerats på den lilla scenen.


Lite avsides, så avsides det nu kan bli i den trånga lokalen, sitter en av festivalens jurymedlemmar Jonas Stentäpp och äter en kebabrulle. Han ser nöjd ut, och jag förstår honom. Dagen har varit hektiskt för de flesta inblandade i evenemanget. Uppe på balkongen trängs fotograferna. De flesta har redan fått upp sina stativ och resterande kamerautrustning vid det här laget. Jag står längst fram med min fotograf och vi börjar diskutera hur det kommer sig att arrangörerna har valt att hålla prisutdelningen i en så pass liten lokal. Till min stora glädje har jag en av killarna från SlashM3 bredvid mig i publiken som berättar att biopalatset klockan 18.00 påbörjade sina vanliga föreställningar och därför inte kunde inhysa festivalens besökare i sina lokaler för en prisutdelning.


Men trots det lilla utrymmet finns det en värme i lokalen. Det skrattas och diskuteras om vartannat och det känns intimt. Det olika arrangörerna finns utspridda bland besökare och filmproducenter och det känns inte sådär äckligt högmodigt och överdimensionerat som det annars lätt gör.


Stentäpp blir mellan kebabtuggorna ombedd att kliva fram på scenen. Han reser sig och lägger det som finns kvar av rullen på fönsterbrädan bakom mikrofonen. Han förklarar vad han och de andra tre jurymedlemmarna har bedömt när de har tittat på alla de 60 filmer som deltagit i festivalen. Helheten spelar stor roll, och idén, och en spännande liknelse vid en kanelbulle, men det kan vi ta en annan gång.


Anna Liss lättviktsvinnare DFF 2010 foto Nicole Arrman

Anna Liss, vinnaren av Lättviktsklassen. Foto: Nicole Arrman

Så är prisutdelningen igång. Vinnare i 16 olika kategorier får kliva upp på scenen och ta emot sina priser. Tacktalen är oftast inte mer avancerat än ett ”tack” från de olika vinnarna och många av dem klargör att vinsten var oväntad. Jag fattar snabbt intresse för vinnaren av Bästa Film i Lättviktsklassen, klassen för de yngsta där de tävlande får vara högst 17 år gammal. Anna Liss skiner som en sol när hon kliver upp på scen och tar emot sitt pris. Hon ser chockad ut, och när jag efter prisutdelningen får en kort intervju med henne berättar hon att hon är överraskad över segern; ”Man hoppas ju alltid på att vinna, så är det ju, men jag såg många filmer under dagen så det är klart att hoppet sjönk lite” säger Anna. Hennes bidrag, ”Contamination”, vann med motiveringen:

”I ’Contamination’ gestaltas det orealistiska på ett realistiskt sätt, och som verkligen griper tag i tittaren. Scenen där barnet inte får krama sin mamma är en av de bästa i filmen. ’Contamination’ lämnar ingen oberörd”


Filmen handlar om ett virus som sprider sig bland människor och visar en familjs öde. Liss berättar att idén uppstod från en tidigare långfilm som hon producerat för skojs skull. ”’Contamination’ är liksom början på långfilmen som vi gjort tidigare”, berättar Anna. Vad hon ska göra för prispengarna hon just vunnit vet hon inte än, ”Jag måste nog få smälta den här vinsten först”, säger hon och ler ett brett leende.


Intervjun med Anna är över precis som resten av ceremonin och lokalen töms på besökare. Arrangörerna SlashM3 tackar för sig och vi tackar dem för deras arbete med Filmfestivalen som bjudit på en dag med glädje och skratt för alla som deltagit!

Madde Minatti
NTI Gymnasiet Falun

 

 

0
No comments so far!
You must be logged in to post a comment.